HalfPenny

Det finns inget värre än Per Gessle!! kan inte finnas. Han är ett "det". Hur kan man bli rik på så mycket skit????

Såg att det skulle kanske skulle komma en Frå Gåman nu, eller var det redan bestämt?
Jag håller med helt utan politiska/moraliska/jämlika motiv.

Klart att Herr Gåman ska ha en fru! Han förtjänar det, har jobbat så hårt i hela sitt liv, han ska väl också få bli kär?
Nämnde jag att jag är en väldigt kär person ?

Any hooouww;
Jag har även en liten teori om att gå över gator och Herr Gåman, den teorin har utvecklats lite.
Först så hade jag den uppfattningen att ju fler gånger man trycker på Gå-Över-Knappen, desto fortare blir det grön gubbe. Därför att då tror den lilla makapären som bestämmer vems tur det är, att det är jättemånga som står där. Men sen efter ett flitigt cykelpendlande till jobbet har jag kommit på att så är inte fallet. De tar samma turordning ändå.
Men nu har jag kommit på att det kanske sitter en liten minidator inuti knappenmakapären och registrerar alla tryckningar och då kommer de fram till att det är jättemånga cykel/gångpendlare som passerar den knappen varje dag och att de måste få släppa över de ickke existerande massorna/jag lite oftare....vad tycks om det?

Det finns enligt min mening två riktigt ruskiga fällor vad gäller bloggande.

1. Ebba syndromet;
why oh why finns det hundratals bloggar med samma värdelösa "Idag har jag rosa H&M topp (oftast mkt mer exklusiva märken, men jag kan inga) turkosa mjukis byxor och yaddi yadi yo...blaha blaha...)
Till och med mina bloggar om fästingar har mer värde.

2. Att få prestationsångest från alla de hundratals om inte tusentals fantastiskt skrivna bloggar som till ex. mina favoriter till höger.

Nu sjunker jag sakta men säkert ner i den ena klassiska blogg-fällan av de två...
Nej inte Bloggfälla nr 1.

Mina Favoritbloggar tittar jag till ett par gånger om dagen, för att se vilket humör de är på, vad som hänt sen sist och så vidare. För att vara ärlig så tittar jag till mina bloggvänner mer än mina verklighetsvänner. Tillägas bör att de (bloggvännerna) inte har en aning om vem jag är, så den vänskapen är rätt så ensidig.

Jag har inga som helst illusioner om att jag skriver i närheten av deras liga och dessutom så grammatiskt okorrekt som bara en enträgen skolkare kan göra, men jag kan ändå inte låt bli att jämföra….Och oh så dumt det är.
Jag tappar lusten lite grann ibland, fast det gör ju inget -min blogg är ju inte direkt nersprungen av besökare.

Partythings är inte vad det låter som -det är fästingar.
Fest-Ting haha ...astråkigt va...?
Nå, jag hatar partythings och namnet fästing gör det hela ännu äckligare så jag har gjort det bättre, inte bra, men bättre.
Jag har alltid haft en mycket överväldigande och väl utvecklad fobi för Partythings, konstigt kan man tycka, för jag är uppvuxen i Dalarna och första gången jag såg en fästing "live" var för två år sen.
Jag hade alltså överlevt 25 år utan att ha sett en enda, inte ens på katten som i sig var ganska skabbig.
Jag tycker bara att de är så förbannat äckliga, jag känner stor aggressivitet mot dem.
På grund av min Superskräck så är jag ingen skönt avslappnad Ferdinand längre -Jag lägger mig inte frivilligt i gräset och rullar.
Partythingsen har fått nys om detta i sin organisation och samlar nu sina arméer för att systematiskt att attackera mig.
Låter det paranoidigt? (grammatik, vad är det)
Let me spell it out.
Sommar 2003: 1 Partything
Jag kände mig utnyttjad och besviken. Han valde att sätta sig på min höft under en badutflykt vilket hade till följd att jag ofrivilligt fick släpa på äcklet hela vägen hem, där han avlägsnades och dödades under stora ceremonier.
Sommar 2004: 3 Partythings
Jag var livrädd den sommaren, eftersom jag redan hade blivit attackerad en gång och därmed förlorat min Partything oskuld. Men likväl satt det 3 pest+kolera symboler på min arma kropp!
Sommar 2005: 14 !!! Partythings!!!
Ja det var rätt. 14!!!! Fy.Fan.För:i.Helvete!!!
Allt jag begärde var en ynklig blåbärspaj och då blir rånad på allt blod man har av dessa Evil Partything Vampyrer!!!
Vad kommer härnäst? Va?!

Sa jag nåt om bättre bloggare igår? Jag måste ha blivit hög på internet ettor o nollor.
Inte är jag nån bättre bloggare nu inte. nej.
Jag har ingen lust, inte idag och inte igår, kanske imorgon.

Det har jag nu, hemma.
Jag behöver inte längre låtsas arbeta när jag skriver. Vem vet, jag kanske blir en nyare bättre bloggare? Kanske det mot alla ods läses av någon? ojoj svindlande tankar....

Eureka!
Voila!
Nu har jag kommit på det, anledningen till att jag har så kass koordination och motorik bottnar djupare än jag trodde... Det hela uppdagades under en disskution på lunchen.
Jag lärde mig aldrig Doktor Alban dansen på mellanstadiet!
Hade jag lärt mig den, så hade jag kunnat uträtta så mycket mer... ack ack..jag hade kunnat cykla enhjuling, klättra Eifeltorn..gå på Aerobics..

Igår handlade jag mat på en stor mataffär på vägen hem från jobbet.
I kassan fanns en sån blinkande liten plastbricka som skrek, Köp Trisslott!! Fast den skrek inte men, jaja..
Så då fick jag lov att köpa en Trisslott. Men Trisslotterna i kassan var slut, och var ombedd att köpa en i kundtjänst istället som har diverse choklad, cigg och lotter till salu tack så mycket.
Jag gav upp och köpte ingen Trisslott, jag hade ändå inte kontanter.
Frågan är, var det Fru Fortuna som var snäll mot mig och meddelade att jag inte skulle vinna idag (inte för att jag någonsin gör det) så det var ingen idé att köpa en lott.
Eller.
Var det så att det var meningen att jag skulle kämpa lite (alltså inte så att jag behövde brottas med en Gladiator eller så men ändå) för lotten för att vinna?
Vilken Grämelse.

Jag tittade på Crouching Tiger, Hidden Dragon igår (och den är ju så bra) och började tänka på Ninjas och kanske Asien i allmänhet.
Nu stereotypar jag nog vilt, men det är harmlöst i detta fall.
Jo jag tänkte som så, när jag såg Ninjasarna i filmen dricka te och gå med små steg och slåss artigt att allt de gör är så skickligt och artigt och typ…tyst.
Asien är känt för sin skicklighet i hantverk beror det på att de är så lugna och har så mycket tålamod, eller har de så mycket tålamod för att de är lugna? Är de lugna för att de har tålamod?
Modet, är det för att de har tålamod att kontrollera sin rädsla?
Hursomhelst jag kom fram till att de är så skickliga i hantverk för att de har tålamodet, men sen då? Ägget före hönan eller vad?

Jag lyssnar på radio när jag cyklar till jobbet på morgonen, P5 radio Stockholm är helt ok när man tröttnat på de tre låtar de kommersiella kanalerna varvar med.
Tre mornar i rad har jag hört om älgar som stegat ut på motorvägen, i morse var det till och med en stöddig en dessutom, enligt radioprataren.

Jag har förstås en del funderingar.
Varför nu? Varför varje höst?
Kan de vara så att älgarna känner på sig att det är älgjakt?
Vill de ta självmord hellre än att bli skjutna?
Är det älgjakt?
Jagar man älg i Stockholm?
Har de festat loss på jästa äpplen nu igen?

Om det är något man tycker illa om eller är obehagligt så kan man:

1. Stå ut, utan framtida men
2. Bli irriterad.
3. Smått förbannad
4. Vrida sig i plågor

På den skalan befinner jag mig mellan steg 3 och 4.
Jag har en kollega bakom mig och en snett framför mig på jobbet. Båda är gulliga och snälla, båda gillar att spela musik på lite-för-högt-för-kontoret-volym.
-Båda har en absolut kass musiksmak, den ena älskar Svensktoppen, den andra, ja jag vet inte…

Denna morgon befann jag mig på steg 2 när jag hör Meatloaf i ena örat och Björn Skiffs i andra, medan jag sakta förflyttades upp till steg 3 i takt med Olsen Brothers ylande blandat med Niklas Strömstedt/Tommy Nilsson.
Nu när jag befinner mig på steg 4 hör jag Peter Jöback som sakta slaktar Simon & Garfunkels "Bridge over troubled water" på svenska i ena örat (..sååååm en broooo öveeer möööurkt vaaateee-en…) och OCH(!) samma tveksamma artist darrar fram nåt musikalaktigt i andra
- Steg 5 ?

...äntligen en kopp rykande svart kaffe...
Koffeinist -Javisst.

Jag hann inte dricka mitt kaffe som står på mitt skrivbord imorse, innan det blev kallt, och alla vet vi just hur äckligt kallt kaffe är.
På mitt jobb kan man bara hälla ut kaffet i toaletten, men den var upptagen, så då struntade jag i det utan tog en ny kopp istället och då...ja då blev det fel på den där maskinen så det bara blev sump och nu har jag TVÅ koppar kallt kaffe och NOLL koppar kaffe i min kropp när jag normalt har åtminstone TRE vid denna tid...

Alltså, nu kände jag att jag fick lov att förtydliga...jag kan laga mat, på riktigt! Folk vill hem till mig och äta mat, faktiskt.
Om jag verkar agressiv kan det bero på att min mormor* inte tror mig riktigt och vill skicka iväg mig på husfru-kurs för annars blir jag inte gift, att såna inte existerar eller att jag har sambo eller kanske att det är 2005 bekymrar henne inte.

*jag älskar min mormor mer än allt, vi har bara en liten generationskollision ibland.

Igår gjorde jag världens godaste kycklinggryta som jag sitter och längtar efter..
När jag flyttade hemifrån så ringde jag min lillebror för att fråga hur man kokar korv, är det då så konstigt att jag är mäkta stolt över bra jag är på att laga mat? Nä trodde inte det..